Om mig Monica

Monica Elmqvist heter jag och är född och uppvuxen i Vilhelmina. Denna fina kommun som ligger i södra Lappland. Jag har inte alltid varit födelseorten trogen utan pluggat och varit bosatt på andra ställen. Efter ett tiotal kringflackande år drog Vilhelmina mig tillbaka.

Den fantastiska naturen och ett rikt friluftsliv gör Vilhelmina till ett ställe att att trivas på.

Jag är lärare i textilslöjd och spanska och har jobbat som det i många år. Ett kreativt arbete som gett mig mycket. Kreativitet är en drivfjäder i mitt liv. Jag gillar att måla, mest har det blivit akvarelltekniken som fångat mig.

Jaha och pralintillverkningen då?

Jaha och pralintillverkningen då? Det började ett jullov då jag fick syn en annons att man i Nora hade en chokladskola och att det fanns plats på några kurser under lovet. Sagt och gjort jag åkte ner och fick lära mig hur man tempererar choklad och gjuter praliner. Jag blev minst sagt gripen av tekniken och de fantastiska egenskaper som choklad har. Jag fortsatte att lära mig mera på flera kurser i Nora och åkte även till Frankrike på utbildning. Tain l´Hermitage i södra Frankrike är platsen där man tillverkar Valrhonachoklad.

Under flera år jobbade jag både med skolan och med pralintillverkningen, men till slut tog jag steget och satsade på Pralineriet.

Hade någon sagt att detta skulle bli min framtida heltidssysselsättning skulle jag ha tänkt att det var lika troligt att jag skulle göra en resa till månen.

Pralineriet

Till att börja med hade jag inga som helst planer på att ”göra affär” av chokladtillverkningen. Jag tyckte att det var så roligt och skaffade det mest nödvändiga: en microsäker skål, termometer, pralinformar och naturligtvis choklad. Så på stapplande steg började jag hemma i köket att tillverka praliner bland katter och hund.

Efter de första misstagen gick det lite bättre och jag vågade bjuda andra än familjemedlemmar. En kompis tyckte att jag skulle vara med på en lokal mässa och så blev det. Jag fick låna en tillfällig lokal (katt och hundfri) för att tillverka pralinerna. Till mässan hade jag 10- tal olika sorter att duka fram. Allt tog slut och jag fick blodad tand att fortsätta pralinandet.

Det som var min hobby förvandlades till ett företag

Jag insåg att mitt pralinintresse inte skulle minska i första taget och att det behövdes en mer permanent ställe. Så 2012 hyrde jag min första lokal. En affärslokal hyfsat centralt. Egentligen var det köket på platsen jag var intresserad av. Detta att ha affär var väldigt ogenomtänkt. Jag hade ju mitt lärarjobb nästan på heltid, men två dagar i veckan kunde jag ha min synnerligen spartanska  affär öppen.

I och med detta steg blev allt på en annan nivå. Det som var min hobby förvandlades till ett företag. Det blev en vandring på en både gropig och krokig väg, men också en spännande.

Min affärsidé ”Handgjorda praliner i Vilhelmina”, är ju så tokig att både jag och bankerna ruskade skeptiskt på huvet. Men…har man en riktigt tokig idé så kan det också vara det som sticker ut från mängden och som kan bli tokigt bra.

Pralinerna säljs inte bara lokalt utan även till restauranger på andra orter. Pralineriet har också fått delta i en julmarknad i Innsbrück Tyrolen.